Ångest!

Kommer fram i huvudet, jag kommer dö av cancer försvinna från livet och från jorden. Vill inte dö, vill inte lämna, vill inte försvinna. Jag vill inte vara obotligt sjuk jag vill höra gör vi detta så blir du frisk och gammal. När framtiden nämns blir jag ledsen för min framtid kanske inte finns. Jag gråter är ledsen och förtvivlad över vad som händer med mig och min kropp. Att det har funnits och finns onda saker inom mig som vill att jag ska dö. Jag vill inte dö, jag vill inte ha saker i mig som leder ull döden. Jag vill vara frisk veta att jag kan jobba, leva, vara mamma till Frank. Visst alla kommer dö men jag kommer dö tidigare än andra. Alla säger jag är så stark och jag är stark oftast men ibland blir jag svag och ledsen och förtvivlad. Jag känner mig så ensam i min sjukdom och mina tankar ibland, när jag seg människor tänker jag ni går hem
utan hot och jag går hem med hot. Jag vill vara dom vanligt som innan cancern som när livet sprudlade och var enkelt och inte kantrades av att jag var sjuk. Hav vill se mig i spegeln utan att se stympad ut, jag vill förlora mitt ärr på huvudet och få ett långt fint hår. Jag vill att det ska vara som innan hav vill inte göra mina närmaste ledsen en dag genom att inte finnas kvar.