bild

bild

onsdag 18 september 2013

Tillbaka!


Har tagit en lite paus i bloggandet, en paus som behövdes för mig och mina tankar. Nu ska jag ta upp det igen och förmedla min resa. Jag har hunnit fylla 30 år något som för mig var självklart att jag skulle få göra lika så 35 och 40. När cancern tog ett tag om min kropp var det inte lika självklart längre att få fira sin födelsedag och jag är evigt tacksam för de födelsedagar jag har upplevt i mitt liv. Jag hade noja att bli äldre förut men nu vill jag bara bli äldre för jag vill leva och få vara med Frank och Fredrik och finnas för dem. När cancer kommer in i livet är det inte lika självklart längre och man förstår att livet är kortare än vad man tror. Födelsedagen firades med min familj och även en överrasknings fest som Fredrik hade ordnat för mig och vilket fint minne det är och vad roligt jag hade tillsammans med mina vänner. Tiden sen sist har varit tuff då den nya behandlingen sliter mer på kroppen och det värsta är den obeskrivliga tröttheten som uppstår och kan komma när som och man känner jag måste bara vila nu och inte sen det här har gjort att jag inte hör av mig till folk utan skärmar av mig. Jag orkar knappt gå ut ibland och att åka till Maxi är som att åka Vasaloppet och jag behöver vila efter och tala inte om att gå i trappor det är döden. I torsdags var det sista behandlingen så nu är allt över och det ända som gäller är återhämtning av kroppen. Denna gång har jag mått bra hittills och igår var jag ute och gick en promenad på första gången på riktigt länge utan att vara död efteråt. Min plan är att sakta komma igång igen och få upp min kondis och inte känna mig som en hjärtsvikts patient. Enligt läkarna så svarar jag oväntat bra på behandlingen och det finns ingen kännbar knöl i bröstet vilket är en lättnad och inger stort hopp. Synen är även kontrollerad efter operationen i huvudet och jag får nu köra bil igen vilket gör att friheten är större. Förra veckan hade jag ett migrän anfall med flimmer för ögat och med min bakgrund så gjordes en röntgen och det konstaterades att det inte fanns något att oroa sig för. Allt detta gör det en lättnad och jag kan fokusera på att må bra och ingen oro finns just nu i alla fall. Nu fokuserar vi på få komma till vårt nya hus och få en nystart och få det fint runt oss.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar