Mot Göteborg!

Halv nio i morseringer telefonen, det är neurokirurgen i luren. Dom undrar om jag fått en kallelse dit, nä det hade jag inte. Skulle varit där redan kl. 10.30 idag. Inte lätt att komma dit när man inte vet om tiden. Tydligen hade man slarvat bort kallelsen och man ursäktade sig att hon som skötte det var ny och ensam. Man blir bara så trött på det hela. De lyckades snabbt ordna en ny tid till imorgon kl. 8.45. Skall först till ögon på en undersökning och sen träffa doktorn på neurokirurgen. Åker ner redan ikväll och sover hos mamma och pappa. Då jag inte litar på tågen och vill inte stressa. Mamma följer med som stöd i morgon, känns skönt. Fredrik och Frank får stanna hemma i Skövde. Känns tomt att åka utan dem och konstigt att sova utan mina killar och jag saknar dem redan.